Chained

Matildas tankar, liv & Drömmar

Skitland, Skitkommun

hahahashahahahahahahahahahaaaahhahaahahahahahhahahhhahaah därför är det lättare att vara olaglig i detta land:D

Joo, d e sant

Även om man här och var kan läsa om en hel del missnöje mot många av landets kommuner, finns det ändå ett ställe på jorden, som kan beskrivas som det värsta. Jag bor sedan en tid i vad man skulle kunna kalla för dårarnas urhem, Konga i Tingsryd, där inget tycks vara omöjligt och näst intill allt är tillåtet. ”Ska vi åka te Konga å röja”, brukar man säga, varpå man sätter sig på allt som rullar och far för att göra livet surt för invånarna där. Genom att pilla bort alla eventuella ljuddämpare försäkrar man sig om den uppmärksamhet, som det patetiskt förvridna egot så väl behöver och inte kan fås på annat sätt. Och så kan det hålla på dagarna och kvällarna i ända. Men det är ändå inte nog. Utöver det dagliga och nattliga åkandet anordnas för själva överdriftens skull spontana motortävlingar med primitiva företeelser som gummibränning och go-cart på allmän väg. Visserligen har det mesta av ofoget stävjats, men det perversa behovet jäser under ytan och har en obeveklig tendens att återkomma.
Samtidigt bor här folk (eller vad man nu ska kalla dem), som tror sig kunna väsnas med motorsågen eller grästrimmern redan kl 7 på morgonen, och försöker man prata med 'ansvariga' företrädare på kommunen, får man vanligen svaret: ”Det är så svårt att komma åt”. Och detta trots påpekandet, att det kanske inte är så roligt för den som har ett skriftarbete och har gått till sängs på småtimmarna. Själv brukar jag prova med bomull i öronen, men det hjälper bara delvis.
Så Konga är inte bara idioternas hemvist, utan kommunhuset tycks också vara något av likgiltighetens och feghetens högborg, där man uppenbarligen inte vill stöta sig med sina invånare bara för att några få klagar. Men detta är inte nog. Det värsta med Konga är kanske trots allt svinerierna med sopeldning i spisar och pannor med luftförstöring och stark påverkan på trivseln. Och även om alla uppvisade bilder talar sitt tydliga språk, får man också här samma inövade svar: ”Det är så svårt att komma åt”.
När jag första gången var i kontakt med miljöåklagaren om problemet, reagerade han spontant och resolut, och jag minns ännu hans engagerande ord: ”Så här får det inte gå till. Jag har makt att bemyndiga polisen att gå in i husen för att se, vad som brinner.” Men sedan han fått tillfälle att ‘prata ihop sig’ med de kommunala företrädarna och uppenbarligen rättat in sig i ledet, blev tonen en annan. Gissa vilken! Jo: ”Det är så svårt att komma åt”! Vid mitt sista samtal med höga vederbörande fick jag den 'vänskapliga' kommentaren: ”Robert, jag tror det är bäst, att du slutar klaga. Annars riskerar du bara att ses som en gnällspik.” Så mycket för lag och ordning och dess främste målsman. Och så mycket för etik och moral i den här skitkommunen. F ö är jag av den åsikten, att man måste förfoga över två hjärnhalvor för att få kalla sig för homo sapiens.
Med hälsningar till civilisationen.
Robert